Kapitel 1.    Min dåliga idé

Leya vaknade redan klockan fyra på morgonen. Hon bredde tre mackor och lade dom i en plast-låda med lock. Sedan gjorde hon i ordning varm choklad i en termos, hon packade ner det i en ryggsäck tillsammans med en filt, ett rep, en regnjacka och en vattenflaska. Sedan tassade hon tyst ut i garaget och hämtade cykelhjälmen, sen grenslade hon cykeln och trampade iväg mot stallet Clearford. Hon ställde cykeln på baksidan av stallet, sedan gick Leya in i stallet och hämtade Storms nougatbruna grimma, och sedan tog hon ett grönt grimskaft som hängde på en krok. Hon letade igenom tre hagar innan hon hittade den gråvita hingsten som var en welshcob. Hej Storm sa hon! Hon satt på han grimman och knäppte grimskaftet i metall ringen som satt på grimman. Hon ledde in honom i stallet och band upp han i gången. Hon gick och hämtade han rykthink men i sadelkammaren stannade hon till och tänkte såhär: Borde jag rida ut ensam? Varför flyr jag ut med honom jag får ju egentligen inte rida honom. Han är privathäst och jag är inte ens medlem i Clearford-klubben. Men sedan tänkte hon att hon skulle göra det! Hon hämtade hans rykthink, hans sadel och tränset. Hon borstade och kratsade hovarna, sedan sadlade hon och lindade hans ben med ett par röda lindor. Sen tränsade Leya, och sedan ledde hon ut han på stallbacken och satt upp, klockan var redan fem. Hon började med att skritta den långa backen upp till skogen. Då hon kom in i skogen red hon en väg hon aldrig ridit förut. Den var stenig och gropig och full av stenar, Storm snubblade då och då, men Leya skrittade ännu. När hon sedan kom till två mysiga barrstigar som delade sig, blev Storm ivrig, stark och het. Så Leya beslöt sig för att trava en bit, vilket inte var någon bra idé! Storm började att kasta sig bakåt då Leya drev fram honom. Leya klängde sig fast på halsen. Hon vart lite rädd! Sedan tog Storm bettet mellan tänderna och stack iväg i en vild galopp, det var väldigt plötsligt så Leya åkte nästan av men rätade upp sig och hållde hårt i hans silvervita långa man. Hon fick till slut stopp på honom. Han tvärnitade precis framför ett stup .......

Fortsättning följer!

Text: Alma Westerström